insikten tar mig stormsteg närmare döden
vet inte om jag valt rätt.
allt känns så stort. så oerhört viktigt.
alla barn. allt ansvar.
känns inte lika roligt längre.
det är skit att man ska vara en sådan där insiktsfull person som reflekterar mycket (för det är ju så bra och nyttigt) när det ända man får är ångest och föder sin egen apati.
jag är helt slut på kvällen när jag kommer hem.
och så inbillar jag mig att det är det här jag vill göra; resten av livet.
you wish.
Kommentarer
Postat av: jennie
jag förstår precis vad du menar.
Postat av: ylva
sv: jo det kan ju vara så, men ändå det har blivit så överdrivet :p
Trackback
