för det tredje


så var jag, skrutt och skrot på teatern idag och såg ingen rövare finns i skogen. självklart så blev min dotter sur som ättika när dockan mimmi och peter tittar ut genom fönstret på rövarna och hon också vill titta (vilket hon också påtalar högt och ljudligt) men inte fick. men skruttisens äkta, bubblande skrattsalva när ena rövaren ska leta under mattan efter mimmis pärlor var ljuvligt. tack för föreställningen. det var det enda de kunde prata om när de kom hem...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0