det är inte ens någon


glädje kvar längre.
känner mig bara tom.

(förutom de där jävla tårarna som snart bryter sig fram minst en gång i timmen)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0